Navelskådningscentralen

Lovar du att vara ärlig? Kan jag väl, då.

Du heter: Johanna Tove Elisabet

Smeknamn: Hm. Nej? Räknas “DUMMA MAMMA!”? Det är mer ett öknamn, va?

Låt som när du är ledsen sörjer till?: En? Ja alltså, det beror lite på sinnesstämning/sorgeanledning/osv.

Beroende av: Eh, datorer? Kaffe?

Vad tror folk om dig?: “Folk” som i…folk som inte känner mig alls? Lång, pratsam? Folk som känner mig lite? Tja…typ samma? Att jag landar på fötterna?

Stämmer det?: Lång: ja. Pratsam: ja. Landar på fötterna: ja, men bara för att jag jobbar för att göra det. Inte av mig själv.

Vad får du oftast komplimanger för?: Hm. För att jag fixar grejer?

Vad säger du för att imponera på någon?: Jag är dålig på att imponera på folk med flit. Är de inte imponerade av hela min fantastiska uppenbarelse finns det inte mycket jag kan göra.

Hur imponerar man på dig?: Man är fördomsfri och entusiastisk och vet mycket om allt möjligt. Eller nåt.

Brukar du skratta för dig själv?: Jadå.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: “Jag gav upp, puss, vi hörs snart igen!”

Var bor du?: I en andrahandslägenhet i en central del Uppsala. Snart i en mindre central dubbel så stor hyreslägenhet.

Trivs du där?: Nu trivs jag med läget och hissen, men inte med nåt annat. Sen kommer jag gissningsvis trivas med storleken och faktiskt läget (naturnära men inte alltför långt från stan) och det faktum att det är min lägenhet for ever and ever.

Äger du några converse: Nä, inga äkta. Ett par gråa fake-converse dock.

Sprit, cider, vin eller öl: Måste jag välja? Jag dricker nästan allt, utom tequila. Och ska det vara cider får det vara äkta cider, inte denhär skogsbärsalkoläsken de marknadsför som cider här.

Brukar du bli för full: Ja, numera. Jag är lite ovan vid att inte ha nån alkoholtolerans alls och dricker i samma tempo som när jag var mer av en vanedrickare.

Vad har du för mobil operatör: Telia.

Är du allergisk mot något: Nä.

Har du haft sex idag: Haha. Nej.

Hur svarar du i mobilen: Johanna

Vem ringde du senast?: Imorse ringde jag mitt ex och sa att vi var på väg (jag skulle lämna minsta stintan innan till-jobbet-rusning.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: “Okej, jag kommer ner.”

Antal timmar sömn inatt: Hm. 00.30-06.43 = 6 timmar och 13 minuter, give or take.

Sov du ensam: Nej. Eller faktiskt ensam i “min” säng stora delar av natten, sen började S gnöla vid halvsjutiden.

Brukar du komma i tid: Inte nu längre. Jag glömmer alltid ta med trebarnsfaktorn i mina beräkningar. (= påklädning tar minst en halvtimme)

När mår du bra: Igår vek jag tvätt och åt chips och tittade på 2 1/2 män, det var ganska mysigt.

När blev du fotad senast: Jag larvade med webkameran imorse. Av nån annan…ja…jag har faktiskt ingen aning. Jag tror jag är med på ett hörn på några bilder som kompis-K tog när N fick sin födelsedagspresent för några veckor sen. Typ ena knät och foten.

Hur känner du dig nu: Hungrig och oinspirerad.

Vanligaste färg på dina kläder: Hm, kanske svart? Eller jeansblått?

Vad tycker du om fötter: Jag tycker de är bra att ha.

Vad saknar du: Ja, vad saknar jag… att vara två om barnen när jag är astrött och vill gå i ide en stund? Typ.

Hade du en bra kväll igår: Jadå! As barnen-sover-singelmamman-tittar-på-tv-kvällar go, liksom.

Favoritdryck på morgonen: Oftast te, ibland kaffe.

Rakar du benen: Ja, när jag ska visa upp dem. Dvs när a) jag ska träna (HA HA HA!) eller b) det är somrigt.

När brukar du oftast gå och lägga dig: Oftast för sent för att jag ska få sova tillräckligt i alla fall.

Är du blyg?: Inte värst, längre.

Sysslar du med någon idrott: Nä. Men jag skulle vilja träna så jag blev lite grundstark. (Jag skulle iofs kunna delta i SM i dagislämning.)

Vill du hellre ha mail än brev: Japp.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Hmnä. Alltså, kärlek ska väl på nåt vis baseras i nånslags ömsesidighet tänker jag mig. Attraktion, absolut.

Har du spytt offentligt: Inte vad jag vet. Alltså, som vuxen.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Jag vet faktiskt inte. Bete mig som vanligt och se hur folk reagerar`?

Är du nöjd med ditt liv: Joråvars! Lite mer tålamod vore inte fel, men annars tycker jag det mesta är helt okej.

Är du bortskämd: Nej, det tycker jag inte.

Vad gör du i morgon: Åker på turné av Uppsalas begagnat-butiker med S, pluggar, packar, skjutsar lite grejer.

Vad är det värsta du vet?: När folk behandlar mig som att jag är korkad.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka?: För mycket, om man ser till vad jag faktiskt har.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild?: Kändisar intresserar mig icke.

Vad längtar du till?: Att flytten är färdig.

Har du bra vänner och äkta vänskap?: Ja.

Vad använder du för shampoo?: Head & Shoulders nånting, inte för att jag har så hemskt mycket mjäll utan mest för att det är det enda schampot som inte får min vinterhårbotten att tok-klia.

Vad är det finaste du fått?: Barnen? (Lätt svar, förstås.) Annars är det nog bärsjalen jag fick när S föddes - det låg så mycket omtanke bakom. (Det var alltså i samband med separation och allt.)

En speciell dag du minns: Jag minns inte hela dagar, mer situationer. Men våren 2007 var vi på Skansen med kompisar och det var en fin dag. M var panikrädd för sälar, kommer jag ihåg, och trodde de var ormar.

Hur gammal är du: 33.

Tycker du om någon just nu: Jadå, flera stycken.

Du samlar på: Böcker. Dammråttor.

Gröna eller röda äpplen: Röda Fuji eller gröna Granny Smith.

Vem ringer du när du är arg/ledsen: Nuförtiden är det inte lika givet som förrivärlden…men oftast (kompis-)L eller K.

Gillar du golf: Jag har ingen relation till golf.

Vilken tid gick du upp idag: 06.43

Har du sovit i din egna säng inatt: Såtillvida att jag regelmässigt tillbringar min nattvila där, ja. Men den är ju inte MIN, den är hyresvärdens.

Har du strumpor på dig nu: Ja. Grå-och-svartrandiga med hjärtan

Är det okej att gråta: I princip ja, i praktiken gör jag det nästan aldrig.

När grät du senast: Ja tusan vet. Förut? I somras?

Vad skulle du göra om du vann en miljon: Jag vet inte. Åka till nånstans med barna, köpa en cykel, sätta in på banken?

Bär du glasögon eller linser: Nä. Bara sol-.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Inte värst. Mat är viktigare.

När går du upp ur sängen en helgmorgon: När reveljen går om jag har barnen hos mig, annars så sent jag får.

Har du piercing: I öronen dårå

Vill du gifta dig: Been there, done that. Om vi så säger.

Vill du ha barn: Jag har så jag klarar mig tror jag!

Solar du ofta: Nä, jag tycker det är tråkigt.

Är du bra på att laga mat: Ja visst.

Är du flygrädd: Nä, inte mer än liksom hypotetiskt. “Nåt skulle kunna hända!” men jag flyger ju, helt utan att känna obehag.

Hur vig är du: Inte.

Är du musikalisk?: Musikalisk vet jag väl inte, men jag sjunger mycket. För barnen och för mig själv alltså.

Vad dricker du helst när du är törstig: Vatten.

Vilken är din favoritglass: Uh…vanilj?

Tror du på ett liv efter döden: Tyvärr inte. Det vore skönt om mamma hade lite koll på mig, men det tror jag inte…eller så är det därför det flyter såpass som det gör.

Tycker du om sushi: Ja, mycket!

Vad äter du helst när du ser på film: Godis. Eller typ chips.

Bor dina föräldrar tillsammans: Nä, inte ens innan mamma dog.

Har du tandläkarskräck: Faktiskt. Hatar.

Är du morgon- eller kvällsmänniska: Kvällsmänniska, inget snack. Min bästa tid är typ 21-02. Funkar dåligt med barn, faktiskt.

Vilken ögonfärg har du: Blå som…viooooler. Eller inte, men blå är det.

Har du någon gång gråtit dej till sömns: Vadå, somnat gråtandes? Nej, jag brukar sluta innan jag somnar men gråt är ganska sömnfrämjande.

Biter du på naglarna: Ja, periodvis.

Röker du: Nej, inte så ofta i alla fall.

Hur ofta tränar/motionerar du: Vardagsmotion är det enda. Till/från dagis och stan. Måste börja muskla till mig lite, börjar bli gammal och knarrig känner jag.

Senaste låt du hörde: “Moving on” med Sarah Dawn Finer, i alla fall “medvetet”, imorse på väg mellan dagis och jobb. (Massa mummelradio på jobbet också.)

Idag har jag och flickebarnen varit och kollat på nya lägenheten. Helt fascinerande stort! Den ligger i ett sjuvåningshus med terass på taket, så jag gissar att vi kommer hänga där i sommar kanske. Eller på lekplatsen precis utanför. Valmöjligheterna är oändliga! Nu ska vi bara vänta på de lata målarna, och sen blir det inflyttning…utan möbler till att börja med, men så småningom löser det sig. Allt löser sig. (Våren har fyllt mig med positivism och tillförsikt. Finally.)

MÅSTE det snöa såhär? Jag vill ha vååååår.

Nu ska vi klä på oss och ge oss ut i ovädret. Den nyblivne femåringen vill gå till dagis och mottaga folkets jubel.

Barnen: badar, iallafall Eddie och lill-Bettan. Minsta systern tittar på. (Veckans barn-alias.)

Mamman: borde plocka undan hela världen, men väljer att blogga om ingenting istället.

Min bostadskarma verkar ha förbättrats lite! Först fick jag ju veta att nya lägenheten ska helrenoveras (hurra!) och sen fick jag dessutom veta att min trevlige hyresvärd har skramlat fram nån som vill bo här från april, så jag slipper dubbla hyror. Är inte det trevligt, så säg!

(Jag väntar på att få ett piano i huvudet.)

Shit, vilken ösig dag det blev igår! Först fick vi ju ta det ganska lugnt dårå, eftersom vi hade tid för rör-isättning 11 och N inte skulle äta nåt innan, och dessutom få emlaplåster klockan 10. (Jag var helt övertygad om att det var bättre att söva med mask, men vi gjorde emlagrejen ändå, just in case.) Eftersom jag är förberedd och planerar så rusade vi till närmsta apotek kvart i. Oops. Men det gick ju bra!

Sen satt vi och hängde i sjukhusets väntrum och läste böcker en stund, fick komma in på uppvaket och satt där en stund och läste lite till, och sen började diskussionerna: vi kan ju PROVA sätta nål? N ville INTE. Händerna bakom ryggen och tårar, jag VILL inte. Hon slapp och vi satt och lekte med narkosmasken i säkert trekvart. “Jo, man andas här. Man kan säga HO HO också! Känner du, här kommer det ut varm luft när du andas? Kan man ha den på örat kanske?” Oj oj. Småningom kom de och hämtade oss och vi gick till operationssalen…varpå N typ frös fast på tröskeln. Så jag fick bära henne, och ha henne i famnen när de sövde henne, alltmedan hon grät och sa “Jag VILL inte” i narkosmasken. Stackars min mellankråka. Själva ingreppet tog på sin höjd en kvart, jag hann skicka fyra sms och dricka kaffe, sen kom syster Monica och sa “Hon börjar vakna!” varpå jag rusade förbi henne med sällan skådad hastighet, för jag ville ju inte att N skulle vakna helt och undra var jag var. Hon tyckte det var rysligt nog ändå, liksom. Narkosläkaren stod vid hennes säng och sa “Oj, här kommer du som skjuten ur en kanon!” (Sällan skådad hastighet, I tell you!)

Japp! Det var det. N var ledsen en stund, sen gick vi därifrån och då blev hon glad. Vi handlade födelsedagslunch: spagetti och sås och sallad (zucchini) och glass och gick hem och åt. I kassan under handlingen ringde lägenhetsdamen och sa “din lägenhet ska besiktigas klockan 15, vill du vara med?” Jag blev i vanlig ordning perplex och sa först nej och sen ja. Så när vi hade kastat i oss födelsedagslunchen åkte vi till lägenheten och tittade. N verkade lite skeptisk till hela flytta-dit-tanken, men det ger sig när det står lite bekanta grejer där, gissar jag. Vi ska få nya tapeter överallt och så skulle de byta en massa som var trasigt eller slitet. HURRA.

Alltså, jag kan inte förmedla hur skönt det ska bli att få flytta till nåt som är VÅRT och inte helt minilitet och stökigt. Eller ja, stökigt kommer det nog vara fortsättningsvis också, men stöket kanske kan bli lite mera utbrett? Från 51 kvm till 98…vi kommer att gå vilse. Kanske ska utrusta barnen med kom-radio? “Var är du, gula räven? Over!” “Jag är i sovrummet, röda apan. Over and out.” “Roger!” “Vadå Roger?”(Jag vet inget om kom-radiolingo. Det kan framgå.)

Sen var det bara tårta och stora paketet kvar! Vi gick och la oss och läste Emmausfyndade böcker klockan åtta, för jag var så himla trött. Barnen ville titta på fredagsunderhållningen och äta glass, men jag orkade inte mera.

Nu ska jag bli en inredningsmanisk människa som surfar på designbloggar hela hela tiden. Jag har så mycket att fundera över SÅ, t.ex…var ska jag få möbler till 98kvm ifrån? Hm.

förändrades hela planen för dagen, för de ringde från sjukhuset och hade fått ett återbud imorgon för isättning av rör. Så istället för att tillbringa födelsedagen först på dagis och sen hemma i familjens hägn med tårta och kanske spagetti, tar vi det som det kommer.

Vi börjar med operationstid klockan 11, dårå. Happy Birthday baby, du får ett par nya öron!

Nuförtiden, när min minsta kråka tillbringar natten hos sin far utan knot, kan jag göra sådana saker som jobba till sju och sen gå på champagne-firning av en nyfödd liten skrutt. (Eller nåja, han är fem veckor nu, men ändå! Jämförelsevis nyfödd.) Eventuellt får jag rentav sovmorgon imorgon! Jag säger eventuellt, för mitt mittersta barn fyller tre, och jag skulle typ behöva göra lite födelsedagsrelaterade grejer. T.ex. köpa en liten present och sådär. (Jamen visst, jag planerar och har koll! Nästan jämt faktiskt.) Och så måste jag ju tokstäda ja. Och baka köpa en tårta.

Det är inte utan att det känns lite bitterljuvt ibland. Alla (okej, grav överdrift) blir gravida eller får barn, och jag tror kanske inte att jag hade fått fler barn med min före detta make (snart i alla fall; note to self: skriv till tingsrätten) i vilket fall som helst, så är det ju nu helt omöjligt. Om jag inte åker till Stork-kliniken i Danmark eller raggar upp nån på krogen när jag har ägglossning.

Äh, det här är ju det mest teoretiska av resonemang: jag vill inte ha flera barn tack, men om jag skulle vilja det skulle det vara omöjligt. Det triggas av att folk runtom mig är klart övervägande kärnfamiljära (och gravida alternativt nyförlösta), tror jag, jag känner mig lite ensam i singeldjungeln. Precis som det känns övervägande kul och bra med 98kvm till bara mig och barnen, och samtidigt ledsamt att det var såhär det blev. “I nöd och lust”, men i själva verket bara i lust för det här med nöd var ju inte kul alls. “De” (låter ju för all del väldigt inkluderande) har en gemensam utstakad framtid, medan min framtid bara är full med kaotiska vardagar med barn och fullt upp, eller ensamma kvällar när jag slötittar på tv och chattar på msn för att jag inte har nån att prata med. Jag vet - ety jag har levt i en relation med både med- och motvind i tillräckligt många år- att det inte bara är lust och gemensamma planer och diskussion i soffan på kvällen när barnen sover, jag vet det. Men chansen är ändå större att det ska inträffa än för mig. (Och nej, jag är varken missunnsam eller avundsjuk.)

Hoppsan hejsan, nu blev det moll här riktigt. En sån dag idag, kanske.

nu ska jag gå och plocka upp maten. Och fixa kvällsmat åt kidsen.

Det är nånslags lucka i time-space continuum. Annars vet jag inte hur jag ska förklara vart förra veckan tog vägen…måndag var vi kanske hos barnens farmor? Nej jag minns inte. Många dagar som bara försvann? Tisdag och onsdag och…justja, jag kan ha ätit salta pinnar i min ensamhet på onsdagen. Och träffat en högstadiekompis. I torsdags jobbade jag ju ja, och sen har jag haft barnen och då går tiden samtidigt illsnabbt och sirapssegt.

Idag har jag i alla fall varit på utvecklingssamtal på dagis, ätit lunch med en kompis och handlat på Maxi. Tur att man kommer ihåg nåt lite i alla fall.